Summa sidvisningar

onsdag 10 februari 2010

Du är mitt liv

– Nessie! hör jag någon ropa. Det kommer från nedervåningen. Det är kanske… Det måste vara…
– Jacob! skriker jag glatt till svar och susar ner för trappan. Inom knappt en sekund är jag i hans armar.
Det har nu gått tre veckor sen min sjuårsdag (som Alice självklart överdrev med fest inför hela min klass) och Jacob hade äntligen kommit tillbaka från sitt tre dagar långa besök hemma i La Push. Fast i hans armar tänker jag tillbaka på första kvällen vi kysstes…
Två veckor tidigare:
– Mamma, Jacob är här. Vi går ut en stund.
– Okej, svarade mamma och flög in från trädgården. Kramade mig och sa hejdå.
Jacob och jag sprang snabbt genom dörren och bort mot hans bil. När vi hade satt oss i bilen frågade jag Jacob var vi var på väg. Han bara log och körde. Jag fortsatte tjata men han sa inte ett ord. Tillslut stannade han vid en underbar folktom strand. Detta kan bero på att vi numera bor i Barrow, Alaska. Här är det snö nästan jämt. Fast under de senaste veckorna hade det varit ”jättevarmt” (ca 12*). Jacob bar snabbt ner mig på stranden. Han satte ner mig och sa:
– Har jag någonsin berättat för dig om prägling?
– Jag tror det, är inte det när ni varulvar blir ”kära” i någon. Jag lyfte upp mina händer och formade citationstecken.
– Jag hopas att du menade mer än kär där, sa han och pekade på mina händer.
– Varför tar du upp det nu? sa jag för att slippa Jakes ”kollektiva varulvsmedvetandesympati” som var väldigt irriterande.
– Nessie, Nessie, du som alltid annars brukar vara så smart. Blicken han gav mig då fick mig att inse att…
– Du har präglats på mig! jag skrek och sprang därifrån, men jag hann inte så långt innan han var i kapp mig.
– Jag som faktiskt börjat tro att du kanske älskar mig.
– Men Nessie, det är ju precis vad jag gör. Präglingen handlar inte bara om att få fram de bästa vargarna. Det handlar om kärlek. Tror du inte Sam älskar sin Emily? Tror du inte Paul älskar min syster? Även om jag önskar att han inte hade gjort det.
Och då när Jakes beskyddande min kom fram som den alltid hade gjort när någon kille tittade på mig för länge som jag insåg att jag faktiskt älskade honom. På ALLA sätt.
- Nessie du är mitt liv, jag älskar dig, du är allt för mig.
Och då kysste jag honom länge…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar