Spegeln

En ung kvinna stirrar tillbaka på henne i spegeln.
Hon är ung.
Hon är vacker.
Hon ler.
Är hon glad?
Hon har djupa fåror i ansiktet och mörka ringar under ögonen.
Hennes ögon brukar vara vackert gråa men nu är de röda och glänsande.
Gråter hon?
Är den där vackra kvinnan verkligen hon?
Ser jag faktiskt ut så där.
Hur kan det där vara jag?
När blev jag så här?

Hamnen

På hamnen hon står.
Människor rusar förbi.
Ingen stannar.
Ingen stannar och ingen tittar på flickan.
Stackars liten.
Ingen bryr sig.
Flickan vill hoppa.
Kan hon?
Vill hon?
Vågar hon?
Flickan besvarar sina frågor och vänder hem.
För denna gången.

Handen

I ett djupt, mörkt hål sitter en flicka.
Hon skriker efter hjälp.
Inte många hör henne,
men du gör det,
du gör det och du sträcker ut en hand.
Nu måste hon bara ta den.

Det förflutna

En skugga följer hennes inre.
En mörk skugga av hennes förflutna.
Gårdagens plågoandar och mörka tankar.
Blir hon någonsin glad igen?
Kan hon?
Ja, kan hon lämna sitt dystra förflutna för en glad framtid.
Det spelar egentligen ingen roll om hon kan.
Hon måste.

Havet

Vinden från havet blåser in över klipporna.
Luften är kall och salt.
Flickan andas djupt.
Andas in, andas ut.
Det känns skönt.
Luften ger henne nytt friskt mod att tänka.
Hon reser sig upp och går de få stegen mot bryggan, lägger sig på mage och tittar ner på världen nedanför.
Ett leende dyker upp i hennes ansikte.
Det ordnar sig.

Glad Alla Hjärtans Dag

Glad Alla Hjärtans Dag på er allihop! Eftersom det är Alla hjärtans dag tänkte jag lägga upp en kärleksinspirerad dikt.

Rosen är röd och har taggar.
Röd är kärlekens färg.
Rosen är kärlekens blomma.
Går man in för mycket i det, sticker man sig.
Men doften och utseendet är så lockande så gång på gång dras man in i det.
Ska man aldrig lära sig?
Nej, vi är inte gjorda så.
Vi är gjorda för att njuta av det så länge det varar.
Och gråta sen.
Men kärleken är i botten fin så njut av den!

Harry Potter

Tjenixen allesammans!
Jag funderar på att lägga ut min Harry Potter-fan fic med. Den heter "Aldrig ska jag sluta älska dig" och är en slags fortsättning på Harry Potter och dödsrelikerna. (Jag äger inga karaktärer eller stories i mina fanfics.) Kommentera om du vill läsa den!
Vill gärna ha kommentarer på "Du är mitt liv" också. Godnatt. Evelina

Du är mitt liv

Nu kommer fortsättningen på "Du är mitt liv" (Jag äger fortfarande inga karaktärer eller storyn)

Tillbaks i nutid…
- Nessiegumman, vakna, hörde jag en röst säga
Jag tittade upp och såg mamma böja sig över mig.
- Har jag sovit?
– I nästan tre timmar, hörde jag en röst säga. Det var den vackraste rösten i världen. Den tillhörde Jacob. Min Jacob. Varje gång jag såg honom föll jag i trans. Han var den vackraste människan på jorden. Nej, rättade jag mig själv. Han är den vackraste varelsen i universum. Jag tittade upp och såg hans svarta hår och underbara ansikte titta ner på mig.
– E n annan av mina favoritröster kom då in i rummet.
– Läggdags, Renesmee, den här rösten tillhörde min pappa Edward. Och den gjorde mig väldigt irriterad just nu.
- Men, pappa
- Klockan är faktiskt midnatt. Så jag struntar i om Jacob precis kommit. Du måste sova. Han lyfte upp mig och bar upp mig och la mig i sängen. Då kom mamma in.
- Hej gumman. Vi ses imorgon. Hon kom fram och pussade mig på pannan.
- God natt, ses imorgon. Hon gick mot dörren. Jag slöt ögonen det kanske är lika bra att sova då.
- Vakna sömntuta!, det är min faster Rosalie som väcker mig som hon alltid gör. Innan jag föddes ville resten av min familj att jag skulle aborteras, eftersom de trodde att jag skulle bli ett monster som skulle döda min egen mamma. Så var Rose den enda som stöttade mamma. Hennes största dröm hade alltid varit att få barn. Men eftersom hon nästan blev dödad av sin fästman strax före bröllopet men lyckades räddas av Carlisle så blev hon överlycklig när hon fick reda på att jag skulle födas. Och mamma och hon som varit ovänner innan det blev vänner, vilket de fortfarande är. Tack vare mig. Jag gick ner och åt frukost innan jag satte mig i bilen bredvid mamma. I skolan låtsades vi att jag var Edwards lillasyster och att vi allihopa är Carlisles och Esmes fosterbarn. Rosalie och Jasper låtsas precis som i Forks vara tvillingar och Esmes syskonbarn och Emmet låtsas vara lika gammal som dem. De går fjärde året, mamma och pappa går tredje året och jag och Alice går andra året. Det var enklast så, för det var svårt nog att använda mina föräldrars namn när jag träffade dem i kafeterian och Alice såg så pass liten ut att vi kunde vara jämnåriga. Fast egentligen var hon bara med för att skydda mig. Min familj är såå överbeskyddande. Min bästa vän Lily kom springande mot mig.
- Nessie, Alice! kom vi börjar nu. Jag och Alice började springa fast självklart i mänsklig hastihet, vi fick ju inte avslöja oss. Skoldagen flöt på, jag åt lunch med mina föräldrar och Alice. När vi kom hem såg jag något som genast gjorde mig gladare.
- Jake! Jag flög ur bilen och direkt i hans famn. Jag kysste honom intensivt och hörde en morrning bakom mig och Alices röst som sa:
- Men, Edward nu måste du väl skärpa dig . Nessie är ju vuxen.
- Rent tekniskt är hon faktiskt bara sju år.
- Mamma kan jag gå?
- Självklart, älskling. Mamma vände sig mot pappa och kysste honom.
- Usch, kom Jake, vi går. Han släppte ner mig och vi sprang hand i hand mot vår äng. Väl framme la vi oss på ängen och bara tittade på varandra
- Har jag sagt att du är världens vackraste kvinna.
- Ja, men har jag sagt att du är världens vackraste man. Jag såg in i hans underbara ögon och tänkte: ”Jag måste vara världens lyckligaste”. Jag böjde mig över honom och gav honom en öm och kärleksfull kyss. Han snurrade snabbt runt oss och gjorde kyssen mer intensiv. Jag började knäppa upp min blus. Jag hade hunnit med tre knappar när Jake reste sig upp och sa:
- Nessie, det här känns fel. Är du säker?
- Klart jag är säker. Vill du inte?
- Jo, inget vore mer lögn än att säga att jag inte vill. Men du är så ung, jag har ju matat dig med flaska för tusan! Och dina föräldrar kommer döda mig, och jag borde låta de göra det. Du är så ung… Jag avbröt honom.
- Vi behöver inte säga något till mamma och pappa.
- Nessie, din pappa kan ju läsa tankar, och jag kommer inte kunna sluta tänka på det om vi gör det. Du hörde ju förut och det var för en kyss. Jag vill i alla fall att du och jag var för sig pratar med i alla fall Bella. Hon är ändå min bästa vän.
- Okej då , kom hit. Vi kan i alla fall kyssas. Och det var precis vad vi gjorde.

Dikter

Måste poängtera att ingen av mina dikter handlar om mig själv. Visst hämtar jag inspiration från mitt eget liv, men de flesta handlar om en vän, något jag har sett på TV eller liknande.
Kommentera och säg vad ni tycker. Både bra och dåligt.

Dikt-Ensam

Ensam går hon genom livet, rädd för att ta kontakt
Rädd för att ingen skulle gilla henne
På dagis sitter hon ensam i ett hörn
I skolan sitter hon ensam vid sin bänk
De andra tittar konstigt på henne
Undrar vad som har hänt med henne?
Varför hon är som hon är?
Hon drar sig undan på jobbet
Gifter sig aldrig och får aldrig barn
På hennes begravning kommer ingen.
På gravstenen står: Saknad av ingen
Obemärkt har hon gått genom livet.
Stackars människa!

Namn!

Har äntligen kommit på ett namn till min Twilight-fanfic. Den får nu namnet "Du är mitt liv". Kommentera gärna vad ni tycker om den. Tänkte lägga upp lite dikter och så sen med. Men eftersom jag skriver de för hand så har jag ingen på datorn. Ha det bra!

Du är mitt liv

– Nessie! hör jag någon ropa. Det kommer från nedervåningen. Det är kanske… Det måste vara…
– Jacob! skriker jag glatt till svar och susar ner för trappan. Inom knappt en sekund är jag i hans armar.
Det har nu gått tre veckor sen min sjuårsdag (som Alice självklart överdrev med fest inför hela min klass) och Jacob hade äntligen kommit tillbaka från sitt tre dagar långa besök hemma i La Push. Fast i hans armar tänker jag tillbaka på första kvällen vi kysstes…
Två veckor tidigare:
– Mamma, Jacob är här. Vi går ut en stund.
– Okej, svarade mamma och flög in från trädgården. Kramade mig och sa hejdå.
Jacob och jag sprang snabbt genom dörren och bort mot hans bil. När vi hade satt oss i bilen frågade jag Jacob var vi var på väg. Han bara log och körde. Jag fortsatte tjata men han sa inte ett ord. Tillslut stannade han vid en underbar folktom strand. Detta kan bero på att vi numera bor i Barrow, Alaska. Här är det snö nästan jämt. Fast under de senaste veckorna hade det varit ”jättevarmt” (ca 12*). Jacob bar snabbt ner mig på stranden. Han satte ner mig och sa:
– Har jag någonsin berättat för dig om prägling?
– Jag tror det, är inte det när ni varulvar blir ”kära” i någon. Jag lyfte upp mina händer och formade citationstecken.
– Jag hopas att du menade mer än kär där, sa han och pekade på mina händer.
– Varför tar du upp det nu? sa jag för att slippa Jakes ”kollektiva varulvsmedvetandesympati” som var väldigt irriterande.
– Nessie, Nessie, du som alltid annars brukar vara så smart. Blicken han gav mig då fick mig att inse att…
– Du har präglats på mig! jag skrek och sprang därifrån, men jag hann inte så långt innan han var i kapp mig.
– Jag som faktiskt börjat tro att du kanske älskar mig.
– Men Nessie, det är ju precis vad jag gör. Präglingen handlar inte bara om att få fram de bästa vargarna. Det handlar om kärlek. Tror du inte Sam älskar sin Emily? Tror du inte Paul älskar min syster? Även om jag önskar att han inte hade gjort det.
Och då när Jakes beskyddande min kom fram som den alltid hade gjort när någon kille tittade på mig för länge som jag insåg att jag faktiskt älskade honom. På ALLA sätt.
- Nessie du är mitt liv, jag älskar dig, du är allt för mig.
Och då kysste jag honom länge…

Fanfic- Twilight

Jag har skrivit en fanfic om Twilight. Det är alltså en fortsättming på "Så länge vi båda andas" som jag har skrivit. (OBS. Jag äger inga av karaktärerna eller storyn) Jag har bara svårt att komma på något namn så tillsvidare får den inte heta något. Jag tänkte ändå lägga ut första kapitlet nu. Hoppas ni gillar det.

Tjenixen!

Hej! På den här bloggen tänkte jag lägga upp dikter, fanfics och sånt som jag har gjort. Jag hoppas att ni kommer gilla dem. Ha det bra. //Evelina