Du är mitt liv

Nu kommer fortsättningen på "Du är mitt liv" (Jag äger fortfarande inga karaktärer eller storyn)

Tillbaks i nutid…
- Nessiegumman, vakna, hörde jag en röst säga
Jag tittade upp och såg mamma böja sig över mig.
- Har jag sovit?
– I nästan tre timmar, hörde jag en röst säga. Det var den vackraste rösten i världen. Den tillhörde Jacob. Min Jacob. Varje gång jag såg honom föll jag i trans. Han var den vackraste människan på jorden. Nej, rättade jag mig själv. Han är den vackraste varelsen i universum. Jag tittade upp och såg hans svarta hår och underbara ansikte titta ner på mig.
– E n annan av mina favoritröster kom då in i rummet.
– Läggdags, Renesmee, den här rösten tillhörde min pappa Edward. Och den gjorde mig väldigt irriterad just nu.
- Men, pappa
- Klockan är faktiskt midnatt. Så jag struntar i om Jacob precis kommit. Du måste sova. Han lyfte upp mig och bar upp mig och la mig i sängen. Då kom mamma in.
- Hej gumman. Vi ses imorgon. Hon kom fram och pussade mig på pannan.
- God natt, ses imorgon. Hon gick mot dörren. Jag slöt ögonen det kanske är lika bra att sova då.
- Vakna sömntuta!, det är min faster Rosalie som väcker mig som hon alltid gör. Innan jag föddes ville resten av min familj att jag skulle aborteras, eftersom de trodde att jag skulle bli ett monster som skulle döda min egen mamma. Så var Rose den enda som stöttade mamma. Hennes största dröm hade alltid varit att få barn. Men eftersom hon nästan blev dödad av sin fästman strax före bröllopet men lyckades räddas av Carlisle så blev hon överlycklig när hon fick reda på att jag skulle födas. Och mamma och hon som varit ovänner innan det blev vänner, vilket de fortfarande är. Tack vare mig. Jag gick ner och åt frukost innan jag satte mig i bilen bredvid mamma. I skolan låtsades vi att jag var Edwards lillasyster och att vi allihopa är Carlisles och Esmes fosterbarn. Rosalie och Jasper låtsas precis som i Forks vara tvillingar och Esmes syskonbarn och Emmet låtsas vara lika gammal som dem. De går fjärde året, mamma och pappa går tredje året och jag och Alice går andra året. Det var enklast så, för det var svårt nog att använda mina föräldrars namn när jag träffade dem i kafeterian och Alice såg så pass liten ut att vi kunde vara jämnåriga. Fast egentligen var hon bara med för att skydda mig. Min familj är såå överbeskyddande. Min bästa vän Lily kom springande mot mig.
- Nessie, Alice! kom vi börjar nu. Jag och Alice började springa fast självklart i mänsklig hastihet, vi fick ju inte avslöja oss. Skoldagen flöt på, jag åt lunch med mina föräldrar och Alice. När vi kom hem såg jag något som genast gjorde mig gladare.
- Jake! Jag flög ur bilen och direkt i hans famn. Jag kysste honom intensivt och hörde en morrning bakom mig och Alices röst som sa:
- Men, Edward nu måste du väl skärpa dig . Nessie är ju vuxen.
- Rent tekniskt är hon faktiskt bara sju år.
- Mamma kan jag gå?
- Självklart, älskling. Mamma vände sig mot pappa och kysste honom.
- Usch, kom Jake, vi går. Han släppte ner mig och vi sprang hand i hand mot vår äng. Väl framme la vi oss på ängen och bara tittade på varandra
- Har jag sagt att du är världens vackraste kvinna.
- Ja, men har jag sagt att du är världens vackraste man. Jag såg in i hans underbara ögon och tänkte: ”Jag måste vara världens lyckligaste”. Jag böjde mig över honom och gav honom en öm och kärleksfull kyss. Han snurrade snabbt runt oss och gjorde kyssen mer intensiv. Jag började knäppa upp min blus. Jag hade hunnit med tre knappar när Jake reste sig upp och sa:
- Nessie, det här känns fel. Är du säker?
- Klart jag är säker. Vill du inte?
- Jo, inget vore mer lögn än att säga att jag inte vill. Men du är så ung, jag har ju matat dig med flaska för tusan! Och dina föräldrar kommer döda mig, och jag borde låta de göra det. Du är så ung… Jag avbröt honom.
- Vi behöver inte säga något till mamma och pappa.
- Nessie, din pappa kan ju läsa tankar, och jag kommer inte kunna sluta tänka på det om vi gör det. Du hörde ju förut och det var för en kyss. Jag vill i alla fall att du och jag var för sig pratar med i alla fall Bella. Hon är ändå min bästa vän.
- Okej då , kom hit. Vi kan i alla fall kyssas. Och det var precis vad vi gjorde.